Udstationering af avlsdyr

[Amazing Ferret]

Ja undskyld for OT igen  Men nu er jeg et endnu større spørgsmålstegn 

Hvis dig og Barlow ikke fungere sammen, så er det da også smart at udstationere hende og så få hende hjem i nogle mdr hvor hun skal hvalpe

Og så er det jo sådan set ikke OT da man også burde tænke på tæven og ikke kun på en kontrakt

[FerretParadise]

Jeg gider faktisk ikke svare på flere spørgsmål nu, jeg lavede denne tråd for at høre om andre herinde har udstationret et avlsdyr, og deres eventuelle erfaring med det.

[Amazing Ferret]

Ja undskyld, men du må da forvente spørgsmål omkring hvorfor du vil vælge at gøre det

Men fair nok hvis du ikke gider svare....jeg synes bare det er relevant omkring dette emne

[mette11]

Nu har jeg ikke nogen erfaringer med dette, men vil alligevel skrive.

Jeg vil mene det er en god ide at lave en helt fast skriftlig aftale hvor alle tænkelige scenarier er beskrevet klart og tydeligt. For uanset hvor gode venner i er nu, så kan der jo opstå situationer hvor i ikke er enige eller hvor i kommer i tvivl om hvad der er det rigtige at gøre.

Jeg ville heller aldrig "dele" et dyr på den måde, for jeg ville være så bange for at man blev uenige om noget (etisk, økonomisk eller hvad ved jeg). Det er jo en lidt speciel situation, for hvem bestemmer egentlig over dyret?? Ejeren eller den som han/hun bor hos??  Jeg tror nu godt at det kan fungere, men det er vigtigt at have klare retningslinjer fra starten så alle ved hvor de står.

[Masa]

Jeg synes at det er et praktisk ide... Hvis du laver en meget god kontrakt.

[Thomas Hartmann]

http://ferretopia.eu/index.php?topic=2980.0


det er sjov læsning

[mette11]

http://ferretopia.eu/index.php?topic=2980.0


det er sjov læsning

Hvad er der sjovt ved det?? Jeg kan faktisk ikke se at der står noget som er relevant/sjovt for/om dette emne. Indrømmet - jeg er træt og overse måske noget, så jeg vil godt have det uddybet.

[Starshineferrets]

Det är ju ett system som används mycket hos alla uppfödare i Finland. De flesta uppfödare där har både honor och hanar utstationerade och det verkar fungera fint. Sen vet jag att uppfödarna lägger oerhört mycket tid på att åka och hälsa på och umgås med sina avelsdjur året om, speciellt honorna, för att de ska ha ett band till varandra samt har dem ofta i semesterhem... sen vet jag även att de flesta ägarna till honorna som får valpar i princip även flyttar in hos uppfödaren när det är dags för att få valpar, för att de vill vara med

Jag har själv en utstationerad Hane. En valp som jag skulle få efter att ha lånat ut en av mina hanar. Det bestämdes redan tidigt att den valpen skulle flytta till ett utstationerings hem (som även är en god vän) när det var dags att lämna uppfödaren. Vi har självklart kontrakt på det hela, och nu när han har fått sin kull som han skulle få har han fått implantat och fortsätter sitt liv som sällskapsiller hos sin ägare. Jag äger avelsrättigheterna till illern, men ägaren äger själva illern, om man nu kan förklara det så

På ett vis var det samma sak med Amor inledningsvis. En bekant skulle köpa honom som sällskapsiller, men ville att jag skulle ha avelsrättigheterna på honom, vilket uppfödaren godkände. Men ja, som tur var för mig, så kunde hon inte behålla honom, och då fick han flytta hem till mig, vilket jag även hade avtalat ,ed hans uppfödare från början - att om han någon gång skulle omplaceras så skulle det bli till mig.

Att Aylen lånades ut till avel var ett special fall, att hon är så enkel som hon är, och att Ann är som hon är med djur, gjorde att jag visste att det inte skulle bli några problem. Fast där hade jag fel, för problem blev det... när Aylen kom hem, visade hon klart och tydligt att hon inte längre trivdes så bra hos mig, något hon kanske aldrig gjort. Jag har bara trott att hon var sådan som iller, en iller som aldrig har tid, som inte egentligen vill ha min uppmärksamhet osv. Men där tog jag fel. Hemma hos Ann upptäcktes en helt annan sida  hos Aylen. Hos Ann sover hon i sängen varje natt, av egen vilja, hon ligger för första gången i någons knä och gosar flera timmar om dagen, hon slickas i ansiktet och bara älskar att få Anns uppmärksamhet. Något hon aldrig har gjort hos mig. När jag sedan fick se de två tilsammans igen på petfoods, hur bra de passar ihop, hur tillgiven Aylen är mot Ann, och hur lycklig hon blir av att se henne... så ja.. fick jag mig en ordentlig tankeställare där jag insåg att jag kanske inte är det bästa hemmet åt Aylen, jag kanske inte kan ge henne vad hon behöver, eller så passar vii inte ihop (missförstå mig rätt - Aylen har alltid varit världens snällaste och enklaste iller - hon har aldrig lagt en tand på någon och kommer heller aldrig göra det - hon har även gått bra ihop med mina andra illrar). Jag älskar Aylen precis lika mycket som alla mina illrar, och att låta henne flytta någonstans har aldrig funnits på världsbilden... tills för  knappt 2 veckor sedan. Där jag insåg att hon kan bli en lyckligare iller hos Ann än vad hon verkar vara hos mig... och det är värt allt för mig - vetskapen om att hon har det så bra som hon förtjänar helt enkelt.
Men nej, detta med Aylen har ingenting att göra med att omplacera gamla avelsdjur.. jag står fortfarande kvar vid det jag alltid har tyckt. Däremot är jag inte stoltare än att jag kan erkänna att jag kanske inte kan ge alla illrar det ultimata hemmet som passar dem.  Jag har omplacerat en av mina sällskapsillrar för 1,5 år sedan somo inte längre trivdes hos mig efter att hans vänner gått bort, och det var det bästa (och svåraste) beslut jag någonsin tagit, Han ä en helt annan iller och jag har aldrig sett honom så lycklig och positivt förändrad som han är i sitt nya hem.

[lussingen]

Jeg kan godt forstå, at nogle måske bliver bekymrede på ildernes vegne, når de bliver udstationeret. Jeg er helt enig i, at det er ekstremt vigtigt at lave en kontrakt, hvor man tager højde for alt. Der skal være helt klare retningslinjer for, hvem der tager ansvar for hvad også rent økonomisk, så der ikke senere hen bliver uenighed om dette.
Jeg vil så lige indskyde, at Barlow jo ikke er et "aflagt" avlsdyr, hvis I forstår hvad jeg mener. Det er jo ikke sådan, at nu har hun lavet et kuld hvalpe, og så kan hun ikke "bruges" mere.
Barlow bor her, fordi det er mest praktisk, samt at hun passer perfekt ind her. Det gør mig rigtig glad at tænke på, at hun kan være sammen med sine 3 brødre resten af sit liv. Hvis Ann vælger at bruge hende i avl, ja, så skal hun selvfølgelig hjem til Ann i den periode, da det jo er Ann der er opdrætter Jeg vil selvfølgelig være så meget sammen med Barlow som jeg kan i denne periode. Hun vil jo stadig være "min" kæleilder, og jeg vil da også få svært ved at undvære hende. Omvendt, så kender hun jo Ann og hendes hjem.
Jeg synes det er praktisk, at man kan udstationere avlsdyr, men det er selvfølgelig uhyre vigtigt at der er en kontrakt, der er knivskarp, så ingen senere hen bliver i tvivl.

[CMS]

Hele idéen omkring udstationering af avlsdyr, synes jeg er en rigtig god idé, når man gerne vil blive nede i antallet af dyr, så man kan have et tæt bånd med hver og en af dem. DOG er det udover en kontrakt, der sikrer begge parter i hovede og r**, meget vigtigt at man hele tiden holder dyret for øje, når man udstationerer tæver.

En han lider sgu ikke under at skulle "lånes ud" en weekend, men jeg kunne sagtens forestille mig, det kunne være stressende for nogle tæver at skulle gennemgå sit livs hårdeste tid med fødsel og hvalpe et fremmed sted sammen med fremmed mennesker. På den anden side er jeg så også sikker på, nogle tæver sagtens kan klare mosten, det er bare uhyre vigtigt, man har det for øje hele vejen igennem..
Nu så jeg jo, hvordan Aylen klarede det i år, og jeg vil våge at påstå, hun på INGEN måde led under det. På den anden side tror jeg ikke en tæve som Venus ville have taget det lige så pænt.

Ergo, så længe man sikrer både mennesker og dyr, synes jeg, idéen er rigtig praktisk