Den mest älskade Nolita

[Shamua]

Hvor forfærdeligt! Kondolerer mange gange! 

Jeg er helt rystet, hvordan kan sådan noget ske?  Det burde ikke være muligt!

Sov sødt Nolita.

[rikki]

Tack så mycket allihopa.

Det är fortfarande helt ofattbart för mig det här.
Jag kan inte blunda utan att se det framför mig. Och jag vakar över Molly som en hök, som kastrerades
några dagar efteråt. Dock av annan veterinär.
Vågar inte slappna av det minsta.
Och saknar Nolita så jag har fysiskt ont i kroppen.

[Eliza]

Hvor er det sindsygt.. kondolerer..

[rikki]

Idag ringde veterinären mig angående obduceringen om Nolita.
Den veterinären som kastrerade Molly samt en tydligen väldigt duktig djurkirurg hade gått igenom henne tillsammans.

Den första eller sista knuten i det första lagret hade inte fäst ordentligt, vilket gjort att allting gått upp inifrån. Enligt den andra djurkirurgen hände detta emellanåt men då ska det ändå hålla ihop i och med resten av lagren.

Varför det inte hållit kunde de inte svara på, men där började det alltså, inifrån. Ingen inflammation eller konstigheter utan bara stygn som släppt.

Det var alltså INTE pga yttre påverkan, ingen som varit där och pillat, ingenting här hemma hon fastnat på utan det blev fastställt att det öppnat sig från insidan och ut istället för tvärtom.

Däremot om jag hade hittat henne i samma sekund som det hände så hade det kanske kunnat gå och rädda henne. Men under de minuterna innan hon föll i koma så hann hon försöka "städa" sig själv. Vilket ju de gör instinktivt men orsakade ju då sådan skada på bl.a mjälten som gjorde att hon dog så snabbt.

Så även ifall jag nu kan släppa att jag haft någonting hemma som kunnat skada henne så kan jag nu gå och vara helt hysterisk över att jag inte såg henne direkt utan fem minuter efter det hänt.

Tror hädanefter att alla mina djur ska sitta i mitt knä 24 timmar om dygnet så jag inte missar nåt.

Tänk att fem minuter kan göra sån skillnad mellan liv och död. Det är ju bara att sätta sig och storgråta igen då.

[Anne]

Hvor frygtelig en tanke at hun måske kunne have været reddet, men ingen forventer noget så slemt, og du gjorde intet forkert. Når den slags ting sker må man bare huske på at havde man vidst hvad som kunne ske, så ville man aldrig have tilladt det.

Kondolerer endnu engang. Det er sådan en sørgelig historie, men i det mindste ved du nu at intet i dit hjem var årsagen til hvad der skete.