Det här ett inlägg som jag inte trodde skulle skrivas på många år ännu. Min allra vackraste tjej är död.
Nolita kastrerades den 16 juli och i förrgår den 22 juli hände någonting fruktansvärt.
Har mått skitdåligt det senaste för jag har bokat tid för avlivning för Grizzly och Lurvas den 23 juli. Mina två illrar med cancer. De har rasat väldig mycket det senaste och det är mer än dags, men jag har svårt att säga farväl. Har inte haft någon aning om hur jag ska repa mig efter det.
Mitt i alltihop gick Molly och Nolita i löp. Min kastrerade hane Nalle har alltid tagit dem ur brunst, men i år funkade det inte. De gick så snabbt upp i högbrunst att chippning inte var något alternativ, hade tagit för lång tid för dem att komma ur löp då. Jag hade annars föredragit det.
Och vad jag nu önskar att jag gjort någonting annat, vad som helst!
De som säger att kastrering är riskfritt har fel.
Nolita är död och kommer aldrig mer tillbaka!!!
Pga hennes mattes beslut att kastrera henne så fick hon bara 3 år här i livet. Och jag vill bara lägga mig ner och dö med henne. Utan Nolita finns det ingenting kvar att leva för längre. Nolita och jag har alltid varit ett. Var jag har varit har hon vart. Ända sedan den dagen hon kom hit.
Hon har aldrig varit förtjust i andra illrar, men bara hon fick vara där jag var så var hon glad. Och det fick hon. Hon var med överallt. Och hon var en suverän extra-mamma till valparna.
Och nu är det slut....jag är så jävla trasig så det finns inte.
Vet inte vad som gick fel ens. Gav dem mat och allt var frid och fröjd. Efter 10 min går jag tillbaka till köket och ser blodspår som leder ut mot hallen. Tänker lite lätt, att den dagsgamla kycklingen var väldigt äcklig.
Sen snubblar jag på Nolita och hela hennes innanmäte med tarmar, mage och allting som ligger bredvid henne. Allting har öppnat sig och ramlat ur.
Ringer i panik till taxi, lindar in henne, inälvor och allt i blöt handduk. Står och stortjuter på parkeringen och är totalt hysterisk. Taxin kommer, vi kör kanske 100m sen är det över. Nolita är död.
Mitt hjärta är tomt och min själ är död. Livet är slut.
Nolita var min prinsessa, mitt allt, min största kärlek här i livet. Hade hon varit människa, hade hon varit min tvilling.
Och runt omkring mig försöker resten av illrarna trösta mig och undrar varför matte gråter och låter så konstigt.
(http://archive.pixbox.se/arkivet/synligt_36/30500000-30509999/640x480/30507604.jpg) (http://www.pixbox.se/pic30507604)
Nej nej nej hvor er det frygteligt at læse :'( Sikke en skrækkelig oplevelse! Jeg kan slet iikke beskrive hvor ked af det jeg er på dine vegne og hvor meget jeg føler med dig. Det er simplethen bare så forfærdeligt :'(
Hvor er det bare forfærdeligt. Jeg kondolerer :(
Jeg ved slet ikke havd jeg skal sige, hvad jeg kan sige... Den oplevelse vil for evigt være indprintet på din nethinde..
Det bør INGEN ejer nogensinde opleve ske for ens dyr. Sterilisation af ildere skal ikke ende på denne måde. Det er bare SÅ frygteligt og så trist og så ulykkeligt...
Nolita fortjente bedre end det. Jeg havde opsøgt dyrlægen og fået hans øjne ud med egen skalpel.
Jeg håber at der er et dyrlæge-klage-nævn som du kan bruge, for tænk hvis det sker igen? eller er sket før? :'(
Mine dybeste DYBESTE kondolancer.. Ingen kan tage de sidste 3 gode år fra jer, men I burde have fået mindst 7 gode år mere! :'(
Tack så mycket!
Har inte kunnat blunda sedan det hände för det är allt jag ser framför mig.
Nolita kommer att lämnas in hos veterinären på måndag. Veterinären som utförde operationen samt en
utomstående veterinär kommer att gå till botten med vad som hände.
Gör ju inte så jag får henne tillbaka tyvärr, men det minsta jag kan göra för henne nu är att ta reda på vad
som hände och se till att det inte händer någon annan iller.
Det är jag skyldig henne!
Kondolerer mange gange :( Det er en forfærdelig ting at opleve og jeg kan kun tænke mig til hvor stort et chock det må være :(
Alle mine tanker går til jer :(
Det er simpelthen så forfærdeligt, jeg kan virkelig føle din smerte og kan slet ikke forstå det heller. Der er bare ikke ord...jeg håber sådan de finder ud af hvad der er sket. Mine allerdybeste kondolencer.
Det burde ikke være endt sådan...slet ikke :'(
Nej nej nej...hvor er det bare forfærdeligt!! :o Det er bare ikke i orden at sådan noget sker...stakkels hende og stakkels dig... :( Kan slet ikke forestille mig hvor forfærdeligt det må være at opleve sådan noget og bare ikke kunne gøre noget... :( Kondolerer mange gange...
:( kondolerer... En rigtig forfærdiglig historie.. :(
Kondolerer :( hvor er det forfærdeligt
Hvor er det bare tragisk!! Jeg kondolerer mange gange og sender masser af tanker til dig.
Dette er bare så forfærdeligt at læse, og jeg føler virkelig med dig.
Jeg sørger sammen med dig, og sender dig mange tanker og kram.
Kondolerer Ulika. :( :'(
Nej hvor frygteligt.. Ved slet ikke hvad jeg skal sige. Stakkels Stakkels dig. Kondolerer så dybt og mange gange.
Kan slet ikke sætte mig ind i hvor svært det må være for dig. Men vi sender alle vores dybeste tanker til dig.
gør helt ondt i hjertet at læse, sikke dog en tragisk oplevelse for dig, mange tanker og kondolancer herfra
Sikke en tragisk historie :(
Mange kondolancer herfra også, og mine tanker går til dig.
RIP
Hvor forfærdeligt! Kondolerer mange gange! :'(
Jeg er helt rystet, hvordan kan sådan noget ske? :@ Det burde ikke være muligt!
Sov sødt Nolita.
Tack så mycket allihopa.
Det är fortfarande helt ofattbart för mig det här.
Jag kan inte blunda utan att se det framför mig. Och jag vakar över Molly som en hök, som kastrerades
några dagar efteråt. Dock av annan veterinär.
Vågar inte slappna av det minsta.
Och saknar Nolita så jag har fysiskt ont i kroppen.
Hvor er det sindsygt.. kondolerer.. :(
Idag ringde veterinären mig angående obduceringen om Nolita.
Den veterinären som kastrerade Molly samt en tydligen väldigt duktig djurkirurg hade gått igenom henne tillsammans.
Den första eller sista knuten i det första lagret hade inte fäst ordentligt, vilket gjort att allting gått upp inifrån. Enligt den andra djurkirurgen hände detta emellanåt men då ska det ändå hålla ihop i och med resten av lagren.
Varför det inte hållit kunde de inte svara på, men där började det alltså, inifrån. Ingen inflammation eller konstigheter utan bara stygn som släppt.
Det var alltså INTE pga yttre påverkan, ingen som varit där och pillat, ingenting här hemma hon fastnat på utan det blev fastställt att det öppnat sig från insidan och ut istället för tvärtom.
Däremot om jag hade hittat henne i samma sekund som det hände så hade det kanske kunnat gå och rädda henne. Men under de minuterna innan hon föll i koma så hann hon försöka "städa" sig själv. Vilket ju de gör instinktivt men orsakade ju då sådan skada på bl.a mjälten som gjorde att hon dog så snabbt.
Så även ifall jag nu kan släppa att jag haft någonting hemma som kunnat skada henne så kan jag nu gå och vara helt hysterisk över att jag inte såg henne direkt utan fem minuter efter det hänt.
Tror hädanefter att alla mina djur ska sitta i mitt knä 24 timmar om dygnet så jag inte missar nåt.
Tänk att fem minuter kan göra sån skillnad mellan liv och död. Det är ju bara att sätta sig och storgråta igen då.
(http://archive.pixbox.se/arkivet/synligt_36/31420000-31429999/640x480/31428923.jpg) (http://www.pixbox.se/pic31428923)
Hvor frygtelig en tanke at hun måske kunne have været reddet, men ingen forventer noget så slemt, og du gjorde intet forkert. Når den slags ting sker må man bare huske på at havde man vidst hvad som kunne ske, så ville man aldrig have tilladt det.
Kondolerer endnu engang. Det er sådan en sørgelig historie, men i det mindste ved du nu at intet i dit hjem var årsagen til hvad der skete.